Fel färg på fel underlag - inte bra, inte bra alls!

FÄRG ÄR INTE BARA EN FÄRG

Allla färger som innehåller annat lösningsmedel än vatten* är skadliga både för miljön och för oss människor. Vi vet att aromatiska kolväten (VOC) ger oss nervskador och orsakar skador på skog och grödor för miljardbelopp årligen. Det handlar inte om små utan stora mängder. Ändå klottrar vi friskt på med den ena skitfärgen efter den andra. Exempel: Målar man en villa med alkydolje-lasyrfärg avdunstar 20 kilo vid varje strykning som reagerar med kväveoxiderna i luften och bildar det tunga marknära ozonet som är orsaken till "allt ont". Vanlig lasyrolja/träolja innehåller nästan bara lösningsmedel och avger 90 gram per målad kvadratmeter, en alkydlackfärg cirka 50 gram, osv... Alla borde fatta att detta inte är bra. 

Kolla torrhalten på burken! Den skall vara så nära 100% som möjligt. Det som skiljer är lösningsmedel. Om till exempel torrhalten är 60% så betyder det att 40% är billigt lösningsmedel som du betalar dyra pengar för och som avdunstar ut i naturen och in i dina lungor.

* Tänk på att även vattenbaserade färger kan innehålla en hel del skadliga ämnen, även om själva lösningsmedlet inte är det.

Alkydfärgen hårdnar, blir spröd och släpper därför efter en tid från underlaget, som ju alltid rör sig lite beroende på temperatur, fuktighet och väder. (Se bild ovan)

(Alkydoljefärgen är i så fall bättre - gärna så fet som möjligt).

Akryl- och latexfärgerna som använder vatten som lösningsmedel anses som ett bättre och mindre aggressivt alternativ. Iden är lika enkel som genial: Små plastkulor svävar omkring i vatten. När vattnet avdunstar så smälter kulorna ihop till en diffusionstät hinna som dessvärre är ”termoplastisk” vilket betyder att den ändrar sig efter temperatur och väder - helt tvärtom än den borde. Det vill säga den öppnar sig när det är kallt och fuktigt men mjuknar och blir tät när det det är varmt och solen skiner. Detta betyder att fukten kan vandra in genom färgen i underlaget vid kallt och dåligt väder för att sedan sluta sig till ett segt och vattentätt skikt när det är varmt och soligt. Den fungerar som ett membran som pumpar in fukt i underlaget. De stoppar effektivt all naturlig fuktvandring som ständigt sker genom ytterväggarna (pga kondens och kontakt med fuktig utemiljö) och, även om färgen i sig inte möglar eller angrips av bakterier (på grund av ett antal tillsatser) så bildas en grogrund för just det mellan färgskiktet och underlaget. Det är som att gå utan regnrock när det regnar för att sedan ta på sig en så fort solen börjar skina. 

Även akrylat/latexfärger innehåller en hel del skadliga tillsatser och inte alls så oskyldiga som man vill få oss att tro. De innehåller en rad tillsatser (MI och BIT) som anti- skinn/skum och konserveringsmedel, mögelhämmande substanser med mera som dels ger oss svullen röd hud och andra allergiska reaktioner och dels slår ut reningsverkens nyttiga bakterier. (Man får inte ens rengöra sina målarverktyg i rinnande vatten och släppa ut i avloppet - vilket de flesta gör).  

Kort sagt: De här färgerna bör man undvika så långt som möjligt.

 

 

ÅNGOR MAN HELST BÖR UNDVIKA

Jag har jobbat med, och varit intresserad av, färger i över femtio år. När jag i slutet på 1960-talet genomgick min första grundläggande konstnärliga utbildning upptäckte jag en 500 år gammal bok "Il libro dell´arte" (BOKEN OM MÅLARKONSTEN) av Cennino Cennini. Samtidigt utkom en nyutgåva (originalutgåva 1946) "OLJEMÅLERIET" av Akke Kumlien. 

Dessa båda böcker har sedan dess följt mig resten av livet. Mer om det på en annan sida.

Det var på den tiden när "ingenting var farligt". Alla rökte. Havet var oändligt, luften likaså. För de flesta var ordet "Miljöförstöring" ett helt okänt begrepp som Hans Palmstierna lanserat med sin bok "PLUNDRING, SVÄLT, FÖRGIFTNING" som få läste (och de som eventuellt gjorde det trodde inte på honom - med några undantag).

I konstskolan trängdes vi, dryga tjugotalet studerande, i ett klassrum som var så litet att staffliernas ben flätade i varandra. Nästan alla rökte (vissa hasch) inomhus, även de passiva rökare som ofrivilligt fick dra i sig en puff av både det ena och andra. När vi grunderade målardukarna (ibland med blyvitt) flödade terpentinet, avdunstade och blandade sig med de övriga dimmorna i rummet. I det grafiska hörnet tvättades kopparplåtarna med sprit, asfaltgrunder värmdes och gasen tillförde luften i rummet ytterligare beståndsdelar, tillsammans med ångorna från syrabaden...   

Jag har alltså slabbat i femtio år med farliga saker, thinner, citrus- och balsamterpentin, lacknafta, toluén, xylén och gudvetvad som skadat både naturen och min egen hälsa. Jag har numera en konstant hosta.

Även jag har smetat plastfärger (Trodde inte det var så farligt) på det mesta, både ute och inne, så att väggar, dörrar och fönsterbågar ruttnat. Dessutom har plastfärgerna utsatt mig och min närmaste omgivning för allergier. Färgbranschen har alltför länge pinkat oss i ögonen.

 Men en dag fick det vara nog. Då var det dags för alternativ och i mitt fall visade det sig vara äggoljetemperan och kaseinfärgerna.