NATURFÄRGER

Naturfärger

Ett arbetsmaterial om måleri

Utgivet av ÅS INSTITUTET i samarbete med målarmästare Per Halvarsson och Bernt Adolph.

Sammanställt av Gabriella Carlsson

 

MATERIALET, som du just nu håller i din hand, har kommit till med stöd från Leader II Storsjöbygden. Häftet är tänkt att fungera som en introduktion till äldre måleritekniker och hur de kan användas idag.
När det gäller naturfärger går åsikterna ofta isär om vad som är rätt eller fel - även hos de som är insatta i ämnet. Detta material gör inget anspråk på att vara fullständigt eller i alla delar vetenskapligt underbyggt. Avsikten är att redovisa både traditionella uppfattningar och ideer som är mest aktuella på området idag - inte minst när det gäller miljöhänsyn.

Per Halvarsson och Bernt Adolph, två av Jämtlands starka kulturbärare på färgens område, har aktivt bidragit till att denna handledning i äldre måleritekniker kommit till.

 

ÅS INSTITUTET är en ekonomisk förening med syfte att främja utveckling av samhällsplanering, kultur och folkhälsa samt samspelet däremellan

© ÅS INSTITUTET 1997 Sjunde reviderade upplagan december 2012

 

Innehållsförteckning

1   Inledning

5   Äggoljetempera 

7   Limfärg 

13  Stänkmålning 

14  Linoljefärg 

15  Linoljefärg, inomhus 

19  Oljetal 

20  Linoljefärg, utomhus

24  Slamfärg 

25  Falu rödfärg 

27  Såpoljefärg 

28  Järnvitriol 

29  Kalkfärg 

33  Trätjära  

36  Penslar 

40  Skurgolv 

43  Bra att veta om linoljefärg 

46  Arbets- och miljöfrågor 

49  Drickamålning (komplettering) 

52  Källor 

 

Äggoljetempera

Äggoljetempera benämns även som emulsionsfärg. Emulsion betyder blandning. Bruket att tillreda färg, som innehåller ägg, har varierat kraftigt beroende på tillgången av livsmedel. Förr i tiden var ägg en dyrbar produkt och förbehållen den som, dels hade tillgång till höns, dels hade råd att offra ett så viktigt livsmedel för att göra färg. Tekniken användes till exempel inom kyrkomåleriet. Än idag ses kyrkinredningar stå mycket välbevarade, trots århundraden av nötning och användning. För det är just slitstyrkan, som äggoljetempera har gjort sig känd för. Färgen är i det närmaste outslitlig och talesättet lyder att "ännu finns det inget lösningsmedel, som klarar att lösa upp äggoljetempera, sedan den väl har torkat och ytan är intakt". När det gäller torktiden, är den övermålningsbar på fyra dagar, och torr för uppborstning och för att tas i bruk efter en vecka. Men sedan kan det dröja upp till ett halvår, innan färgen har stabiliserat sig och är genomtorr. Det tar tid för ägget att torka, men den långa torktiden är också hemligheten bakom den otroliga beständigheten. En möbel, som målas med äggoljetempera, är förhållandevis ömtålig alldeles efter målningen, för att bli starkare efterhand. Det är viktigt att komma ihåg, så att ytan inte belastas för hårt i början. Hållbarheten ökar med tiden, vilket äggoljetemperan är helt ensam om.

Begreppet tempera står för ordet "blandning". Eftersom linolja är en dyr produkt, har man i alla tider försökt blanda ut den med billigare och mer lättillgängliga ingredienser. Genom tillsatsen av ägg till exempel kan oljan blandas med vatten, det billigaste lösningsmedlet som människan känner. Vattnet drygar ut, samtidigt som färgen fortfarande har oljans alla goda egenskaper. Som bonus ger äggtillsatsen en häpnadsväckande kvalitetsförhöjning.

Äggoljetempera ger en äggskalsliknande yta med mjuka färgnyanser. Emulsionen är efterfrågad, till stor del tack vare den levande ytan och för den vackra färgåtergivningens skull. Väggar, som målas i denna teknik, ändrar nyans efter dagsljuset och ser alltid levande ut. Äggoljetempera kan göras både laserande och användas till dekorationsmåleri.

 

Användningsområde:

Väggar, tak, möbler, sten, puts, tidigare målat och omålat trä inomhus.

Grundning / Förberedelse av underlaget
Tidigare målade ytor: Tvätta med målarsoda, skrapa, slipa. Grundmåla med en mager linoljefärg.

Omålat trä: Slipa, schellackera kvistar, grunda enligt ovan.

Puts: Tvätta med målarsoda, laga och bättra ytan, för att få ett jämnt underlag om så önskas, grunda enligt ovan. Vid sugande underlag som puts stryks först en opigmenterad emulsion för att mätta ytan. Efter 3-4 dagar stryks ett nytt varv med den önskade kulören. Tidigare äggoljetempera: Äldre täckande målning med äggoljetempera är sällsynt, men blir bara vackrare med åren. Förslagsvis bättras den gamla ytan genom att tvätta med målarsoda, skadat underlag lagas och fylls i med en så snarlik kulör som möjligt. Stryk hela ytan med en ofärgad äggoljetempera.

Penslar

Äggoljetempera ska strykas tunt. Använd:

  • Flat anstrykare, cirka fem centimeter.

  • Moddlare för att släta ut färgen.

  • Elementpensel till svåråtkomliga ställen som hörn. För större målningsarbeten är en plafondpensel att föredra.

 

Tillredning av äggoljetempera

Bortsett från äggoljetemperans rent kvalitativa egenskaper, är enkelheten vid själva tillredningen det bästa med färgen. Låt hushållsvågen stå kvar på sin plats, lämna decilitermåttet i hyllan. Här behövs bara en vanlig rörsticka!

Äggoljetempera, innehåll

- Kokt linolja, bindemedel. För vidhäftning och beständighet.
- Ägg = emulgeringsmedel. För att oljan ska kunna blanda sig med vatten.

- Vatten, förtunning.
- Pigment, för önskad kulör.

- Lavendelolja(!), ett knep som målarmästare Per Halvarsson med framgång använder. Lavendeloljan sprider väldoft och konserverar äggen, så att färgen håller längre vid förvaring.

Räkna 1/4-delarna!

Tillverkning av äggoljetempera bygger på principen, att alla ingredienser beräknas som "1/4"-delar av den totala volymen. Oavsett mängden som ska blandas, är det bara att hålla den regeln i minnet.

Formeln lyder:

1/4 ägg 1/4linolja 2/4 vatten

Till 1 liter färg behövs det:

2,5 dl linolja
2,5 dl ägg
5,0 dl vatten
+ Några droppar lavendelolja

 

Använd rörstickan att mäta med. Bestäm var någonstans på stickan som emulsionen ska nå när den är färdig. Ta sedan ut fjärdedelarna för varje tillsats.

Gör så här:

1. Börja med att knäcka äggen. Mät på rörstickan genom att sätta ner den mot botten. Sikta på en fjärdedel av den totala tänkta färgmängden.

2. Fyll upp med lika stor mängd linolja. Rör om så att äggen och oljan blandar sig,

3. Tillsätt vattnet, till en början droppvis, som med majonnäs, för att sakta övergå till en tunn stråle. Det ska vara lika mycket vatten som äggen och linoljan tillsammans, alltså hälften av den totala volymen. Rör om hela tiden.

Önskas en fetare färg, beräknas innehållet som tredjedelar. Formeln lyder då: 1/3 ägg ,1/3linolja , 1/3 vatten,

Pigmentering

1. ÄGG

2 . LINOLJA

3 . VATTEN

Pigment i pulverform kan vätas i en liten del av emulsionen och "dra" innan kulören blandas till. Då omsluts alla pigmentkornen av bindemedlet och löser sig bättre i färgen. Detta gäller främst feta pigment som bensvart, kimrök. Pariserblå och vagnsgrönt är andra pigment som helst ska ligga och dra i emulsionen för att lösa sig ordentligt.

Det går även att röra ner pulverpigment direkt i äggoljepytsen, men se till att kornen löser sig ordentligt. Beroende på proportionerna kan färgen göras laserande eller täckande. Kontrollera styrkan och nyansen genom färgprov. Pigmenten tillsätts sist, när emulsionen är färdig.

 

Efterbehandling av ytan

Polering

När sista strykningen fått torka i en vecka - tio dagar, kan ytan poleras med en mjuk panelborste och trasa. Detta används främst för underlag av trä. Ytan blir blank och kulören mörknar något. Prova först på ett mindre synligt ställe, så du vet att färgen är till- Räckligt torr. Avsluta med mjuk trasa.

 

 

Limfärg

Den traditionella limfärgen, som tillreds av animaliskt lim, har ett stort användningsområde,
men har nästan genomgående bytts ut mot plastfärger. Limfärgens mycket speciella egenskaper, och en rad rena fördomar, har bidragit till att tekniken slutat användas. Detta är synd. I motsats till plastfärgerna, som både kan skada underliggande material, flagnar och skapar onödigt extraarbete vid övermålning, består limfärgen. Tekniken andas och vid ommålning tvättas färgen bara bort. Till detta ska också priset beaktas. Limfärgen är överlägset billigare än någon plastfärg i färg- handeln. Och du vet dessutom exakt vad du har i burken.
Kritiken mot limfärg, som förts fram, är bland annat, att det ställs höga krav för att få till en rätt avvägd färglösning. Balansen mellan lim, krita, pigment och vatten måste vara perfekt för att färgen inte ska torrsmita eller flagna. Vidare kan tekniken vara svår att hantera. Nyansskillnaden mellan våt och torr färg är mycket stor. Limfärg ljusnar kraftigt när den torkar och nyanserna blir helt annorlunda på väggen än i burken. Färgen är dessutom genomskinlig i vått tillstånd och lägger sig fläckigt och ojämnt, för att bli täckande och slät först när den slutligen torkat. Till detta kan limfärg vara känslig för fukt, smuts, slitage och vatten.
Med detta i minnet, kommer frågan, varför en sådan "besvärlig" teknik ska tas upp igen. Förutom det som nämns i den inledande beskrivningen blir svaret; För att det är så enkelt! Alla ovanstående problem går att komma förbi, genom att prova sig fram. Det gäller bara att lita på sitt eget omdöme och experimentera. Mycket allmogemåleri som finns bevarat är utfört med limfärg. Trots i många fall mer än ett sekel av fukt, väta och slitage, i exempelvis farstu-utrymmen, har målningarna bestått.

 

Användningsområde:

Puts, papp, sten, tegel, trä, tidigare behandlade ytor inomhus. Kan användas på alla ytor där färgen inte pärlar sig. Prova!

Grundning

Limfärg: Gammal limfärg tas bort med borste och hett vatten. Alternativt blöts eller fuktas hela ytan och skrapas med en stålspackel. Tvätta sedan med svamp och mer vatten. Behandla slutligen med såplösning (1:10, eller starkare), som får verka över natten. Det kan även räcka med enbart såpblandningen på tidigare limfärg. (Lättmjölk, men helst skummjölk kan också användas för att isolera underliggande limfärgslager.)

Sten, puts, övrigt: "Kredera" genom att stryka en tunn, mager lösning av krita och pärllim. 20 gr lim per liter kritvatten är lämpligt.
Trä: Bästa grunden fås genom "patentering". Det vill säga genom att stryka en blandning bestående av oljefärg med 50-60% terpentin i. Denna grund binder fett- och vattenfläckar samtidigt som det hindrar träet från att resa sig.

Gammal oljefärg: Tvättas med målarsoda, skrapas och patenteras. Vattenskadad limfärg: Patenteras.

Penslar

• Limfärgspensel
• Elementpensel för svåråtkomliga ställen
Ytan kan stöpplas eller svampas för olika effekter.

Tillredning

Det finns inga exakta mått när det gäller limfärg. Den slutgiltiga blandningen, för att få en så hållfast yta som möjligt, avgörs från gång till gång utifrån grunden och förhållandena. Det är viktigt att prova färgens kvalitet innan den målas upp. Prova på en papperslapp eller en yta så lik den som ska strykas som möjligt.

Lim

Utgå från ett animaliskt lim. Det finns många benämningar, vanligt hushållsgelatin hör till exempel hit. Olika förpackningar lim, kräver olika spädning. Benlim är till exempel starkare än pärllim. Följ anvisningarna på etiketten, för rätt vattenmängd. Som riktmärke för takfärg beräknas 2-10% torrvikt lim, i förhållande till vattenmängd. Till väggfärg bör styrkan ligga mellan 5-15%.

  • Istället för pärllim, kan cellulosalim användas. Följ anvisningarna på kartongen, om mängden vatten i recepten inte stämmer.

  • Krita finns att köpa i bygg- och färghandeln 

    Vit limfärg:

    Alt.1

    Animaliskt lim

    10 liter.
    Räcker till ca 20 kvadratmeter

    10 kilo krita
    5 liter vatten
    200 gram pärllim

     

  • 1. Häll ca 5 liter vatten i ett kärl. Slå på 10 kilo krita. Rör inte om! Då klumpar sig pastan och blir oanvändbar. Oavsett färgmängd, ska kritan bilda en topp i vattenlinjen - då är proportionerna bra.

  • 2. Lägg 200 gram pärllim i ett annat kärl och slå över vatten, just så att limbitarna täcks. Låt båda blandningarna stå över natten.

  • 3. Värm limmet försiktigt, genom vattenbad eller liknande, tills det smälter. Blanda ner limmet i kritpastan.

Limfärg 3(6)

Alt.2

Cellulosalim

15 liter

10 kilo krita
5 liter vatten
0,15 - 0,2 kilo cellulosaklister + ca 5 liter vatten

1. Häll ca 5 liter vatten i ett kärl och fyll på med 10 kilo krita. När kritan bildar en topp i vattenlinjen är proportionerna bra. Rör inte om! Låt kritan vätas över natten.

2. Blanda ca 0,2 kg cellulosalim eller 0,15 kg cellulosaklister i ca 5 liter vatten, alternativt följ anvisningarna för spädning på kartongen. Låt båda blandningarna stå över natten. Cellulosalim och cellulosaklister är likvärdiga material, men har olika densitet. Därför varierar mängden något.

3. Blanda ihop lim och krita genom att vispa kraftigt.

Blandningen ger cirka 15 liter färg, men täckkraften är densamma som alt.1. Endast vattenmängden är större.

Ljus kulört limfärg

Den vita limfärgen kan pigmenteras genom kulört färgpasta eller torrpigment: Torrpigmentet kan antingen tillsättas från början och vätas tillsammans med kritan, eller tillsättas torrt innan limmet rörs ner.
Det krävs ganska mycket pigment för att få önskad nyans. När färgen torkar, tar kritan överhand och kulören ljusnar kraftigt. Se till att färgblandningen räcker till vad den är tänkt för. Det är svårt att få till ny färg i exakt nyans.

Täckande, mörk kulört limfärg:

Baseras på pigment istället för krita. Proportionerna beror på vilken täckkraft som önskas. Den kulörta limfärgen kan göras laserande, genom att spädas med limvatten. Den kan också blandas med vit limfärg, för att göras ljusare.

Limfärg 4(6)

Kulört limfärg

Alt.1

Animaliskt lim
1 liter
1 liter vatten
1 kilo pigment cirka, fyll på så att det kan bli en pasta. 30gram pärllim

1. Häll ner pigmentet i vattnet, tills lösningen mättas - samma metod som för krita. Rör inte om, låt stå. Alla pigment, som är blandbara med vatten (märks med ett "V" på förpackningen), kan användas i limfärgen.

2. Slå vatten över limmet tills det täcks. Låt stå till nästa dag.
3. Värm upp limmet försiktigt, blanda ner det i pigmentpastan.

Alt. 2 Vegetabiliskt lim 1 liter

• Gör som ovan, men tillred limmet enligt anvisningarna på kartongen. Beräkna mängden lim utifrån torrvikten i procent av pigmentpastan. Till väggfärg mellan 5-15%. Takfärg 2-10%. Vegetabiliskt lim behöver inte värmas före blandning med pigmentpastan.

Prova färgen:

Stryk lite färg på en pappersbit eller något som liknar ytan som ska målas. Testremsan torkar snabbt med hårfön.

Limfärg 6(6)

 

- FÄRGPROV

  • Gnugga fingertoppen mot provet och se att färgen inte torrsmiter. Färgar det av sig behövs mer lim.

  • En papperslapp kan vikas. Flagnar färgen är det för mycket lim. Tillsätt mer vatten och krita.

  • Dra slutligen hårt med tumnageln över provet. Uppstår en hård glansig rand, är sammansättningen perfekt. Pulveriseras färgen, innehåller den en gnutta för lite lim. Krackelerar ytan, innehåller den däremot en aning för mycket lim.

  • Färgens täckförmåga kan testas, genom att strykas tunt över svart text på vit botten, t ex på ett klipp ur en tidning.

    Om limfärg...

    Limfärg strykes tunt och fort, utan pauser i arbetet, tills hela ytan är täckt. Annars syns skarvarna i färgen.

    Limfärg kan skiktmålas, läggas lager på lager, för dekorationer och andra effekter, som marmorering och stänkmålning. Regeln är då, att varje nytt färglager ska vara limsvagare än det föregående. Det enklaste är att späda färgen med några matskedar krita och vatten före varje ny strykning. Tänk på avdunstningen under arbetets gång, vid mer omfattande målning. Om ytan har torkat helt måste arbetet fuktas med duschflaska först. Upp till en månad efter första strykningen går det att lägga nya lager.

    Limfärg baserad på benlim tål bara att förvaras några dagar. Övriga limfärgstyper kan förvaras några veckor. Överbliven färg kan slås upp i formar och torkas. Kakorna slås sedan sönder och löses upp i varmt vatten igen.

    En tillsats av alun, gör limfärgen mer motståndskraftig mot vatten.

   

Stänkmålning

Tekniken kan med fördel utföras på mindre snygga underlag. "Stänkprickarna" förvillar effektivt skavanker och passar bra till utrymmen som slits lite mer.

Underlag

Stänkmålning gör sig bäst på ytor, målade med limfärg eller äggtempera. Men fäster även på plastfärg, vilket dock kan se lite trist ut. För att få mer liv, kan plastfärg strykas lite slarvigt med två nyanser, som ligger mycket nära varandra.

Färg

Stänkmålning görs vanligen med limfärg, men kan även utföras med emulsionfärg och tempera. Oftast används tre olika kulörer; en som är ljusare än bottenfärgen, en mörkare och en avvikande. Kulörerna påförs i olika omgångar. Om stänkmålning ska ske på limfärgsyta, måste stänkfärgen vara limsvagare än underlaget för att fästa ordentligt. Till

annat underlag, provas färgen på något ställe där det inte syns, tills blandningen är bra.

Gör så här:

Ta en riskvast och doppa i färg nummer ett. Ta inte för mycket färg åt gången, låt överflödet rinna tillbaka i färghinken och tryck sedan kvasten mot ett lock eller liknande, innan du börjar stänka.

Stänk färgen, genom att dra med handen över riset ganska snabbt. Riskvasten ska vara vinklad uppåt, snett framåt. Avståndet mellan risknippet och ytan bör vara ca 60 centimeter. Prickarna ska bli runda utan rinn. Det krävs lite övning för att få dem att "landa snyggt". Prickarna varierar också i storlek, beroende på färgens tjocklek.

Försök att systematiskt stänka hela ytan utan tomma "hål" och mellanrum.

Linoljefärg

I jämförelse med andra oljebaserade färger, så kallade alkyder, råder det ingen tvekan om linoljefärgens förnämliga egenskaper. En linoljefärg av god kvalitet har mycket hög slitstyrka, tränger in i underlaget och fäster ofta bra mot annan oljefärg, om den tillförs på rätt sätt. Linoljefärg flagnar inte, vilket är av stor betydelse, när det är dags att måla om. Det är bara att rengöra och måla på nytt. Färgen tillåter underlaget att andas och kan därför aldrig skada materialet. Det finns få färger, som kan övermålas i lika många lager, utan att den gamla färgen måste avlägsnas.

Utifrån dagens miljötänkande, finns också en annan viktig fördel med linoljefärg. Linolja är en ren naturprodukt och kräver, till skillnad mot alkydoljefärgen, inga lösningsmedel för att fungera att måla med.

För den som tillreder sin egen linoljefärg är valet enkelt. Undvik lösningsmedel om det går, även det organiska balsamterpentinet. Det är mildare ur miljösynpunkt, men utgör istället en risk för den personliga hälsan. För det egna välbefinnandets skull är egentligen syntetiskt lösningsmedel bättre, till exempel N-paraffin. Ångorna lägger sig utmed golvet och mängden man får i sig vid inandning minskar betydligt. Paraffin är å andra sidan en biprodukt från petroindustrin. Mineralisk lacknafta ska uteslutas helt! Avdunstningen är hälsovådlig och lacknafta är också det lösningsmedel, som mest påverkar tillblivelsen av marknära ozon. I färghandeln ska valet falla på den färgburk, som kan deklarera en så hög torrhalt som möjligt. Helst över 95%. Då får man en färg med så lite inblandning av lösningsmedel som möjligt. Till rengöring av penslar används vanlig såpa.

Till skillnad från de moderna plast- och alkydfärgerna, stryks linoljefärg i minst tre skikt, där varje lager har en individuell andel av linolja, pigment och eventuellt balsamterpentin. Färgen strykes mycket tunt och bör torka 1-2 dygn innan nästa övermålning. Det gäller alltså att tänka om och börja måla på ett annat sätt än vi har vant oss vid. Varje skikt kräver sin blandning, med påföljande torktid, men med god planering behöver proceduren inte bli något problem. Det här har annars varit en av orsakerna till alkydfärgernas stora utbredning. Det blev effektivare för yrkesmålarna att använda de täckande oljefärgerna, med tanke på tidspress och vinstkrav. Men därmed gick också linoljefärgens överlägsna fästförmåga förlorad, med stora renoveringsproblem som påföljd.

Linoljefärg 1(10)

Linoljefärg

Inomhus

Användningsområde

Trä, puts, metall. De flesta underlag i både torra och fuktiga utrymmen.

Grundning

Gammal linoljefärg tvättas med målarsoda. Varning för att lämna sodarester kvar - den nya färgen kan försåpas och får sämre fästförmåga - skölj noga! Det går även att tvätta med ”miljövänlig målartvätt” eller med ammoniaklösning. Då undviks risken med försåpning.
Alkydoljefärg tvättas med målarsoda och skrapas, så att all lös färg tas bort.
Plastfärg måste avlägsnas helt. Tas bort genom avlutning, värmepistol och skrapning.

Nytt trä putsas av. Borsta eller torka bort damm och smuts. Kvistar måste isoleras med schellack. Eventuell spackling sker, efter att grundfärgen har strukits och torkat. Spackel är alltid en svag länk, används sparsamt.

Puts, större ojämnheter slipas ner. Önskas en slät yta, jämnas underlaget med linoljespackel.
Regeln lyder: "så mycket som krävs, men så lite som möjligt." Slipa. Borsta väl.
Putsade ytor med gammal linoljefärg sodatvättas. Skölj noga. Skrapa ytan lätt. Sprickor i putsen lagas.

Järn, metall tvättas med sodalösning. Gammal färg putsas med stålborste och skrapas.

Penslar

Ska vara av god kvalitet, helst med naturborst. Som riktmärke kan sägas, att alla verktyg med veka plasthandtag ska betraktas med skepsis.
Till målning med linoljefärg behövs:

• Oval eller rund anstrykare, (för att suga upp maximalt med färg). • Plafondpensel
• Elementpensel
• Moddlare

Linoljefärg 2(10)

Linoljemåleriets tre steg

Linoljefärgers styrka kommer till viss del av det speciella anstrykningssättet. Färgen målas i minst tre lager, där varje skikt har sin uppgift för ett så hållbart resultat som möjligt. Bruket att använda linoljefärg är mycket gammalt och traditionellt sett, finns det lika många knep och uppfattningar om vad som är "rätt", som det finns målare. Det huvudsakliga skiljeämnet idag handlar om lösningsmedlets vara eller icke vara.

Där balsamterpentin ingår, är den allmänna uppfattningen, att färgen ska "gå från mager till fet". Med detta menas linoljans andel, i förhållande till pigment och terpentin. För varje lager ökas andelen olja, medan terpentinet minskar. Ju mer olja, desto fetare färg och vice versa. När balsamterpentin utesluts, ska den rena färgpastan betraktas som magrast möjliga. Metoden innebär, att grundfärgen anpassas efter underlagets sugförmåga. Fett hartsrikt virke torrgnids med en grundfärg, som innehåller mer pigment. Poröst, snabbvuxet virke målas flödigare med större andel olja.

Grundfärgen...

Ska tränga in i underlaget, utgöra grund för spackel och vara en länk till de övre färgskikten. Grundfärgen ska kunna mätta omålat trä om det är uttorkat - då ökas andelen olja i färgen. Till fetare virke måste färgen strykas ännu tunnare. Grundfärgen arbetas in så tunt som möjligt, samtidigt som underlaget måste bli mättat. Gå tillbaka med penseln och stryk ymnigare på de ställen, där färgen sugs upp omedelbart. Grundfärgen ska vara så tunn, att den lämnar en lätt genomskinlig yta efter sig när den torkat.

Slipstrykningsfärgen...

Ska bli något fetare och innehålla mer pigment för att ha en täckande förmåga. Vid ommålning utesluts grundering och mellanstrykningsfärgen läggs direkt. Färgen måste strykas mycket tunt, för att inte skrynkla sig när den torkar. Benämningen "slipstrykningsfärg" kommer av skicket i äldre tiders måleri att slipa mellanskiktet med en pimpsten, för att få en så jämn yta som möjligt. Från pimpstenen frilades slipdamm som täppte igen ojämnheter. Idag används sandpapper.

Färdigstrykningsfärgen...

Har till uppgift att skydda de undre lagren från yttre påfrestning. Den ska ha glans och flyta ut lätt. Om de tidigare skikten strykes tunt, så ska färdigstrykningsfärgen strykas så tunt det bara någonsin går.

Linoljefärg 3(10)

Tillredning av linoljefärg

Börja med att tillverka en färgpasta av linolja och pigment. Olika pigment kräver olika mycket olja för att vätas. Se separat tabell för rätt proportioner.

1. Slå lite kokt linolja i ett kärl och fyll på med pigmentet tills det bildar en torr ö i linje med ytan. Rör inte om. Färgen blir bäst om pigmenten får vätas över natten.

----------------------------------

2. Efter vätningen rörs pastan så att alla pigmentkorn säkert

omsluts av olja. Pastan ska kännas som smör - stabbig men

HÄLL NER

PIGMENTET I OLJAN...

Linoljefärg 4(10)

smidig. LITEN TORR Ö ÖVER

Utifrån färgpastan tillreds sedan grund-, slipstryknings- och färdigstrykningsfärg tillsammans med linolja och balsamterpentin enligt nedan.

...SÅ DET BILDAS EN OLJAN

LINOLJA PIGMENT

Vit linoljefärg, inomhus

Alt. 2 Wibos recept, utan terpentin. Andelar anges i viktsprocent.

Grundfärg

45% kokt linolja 45% zinkvitt

5% titanvitt 5% krita

Mellan-/slipstryk

37% kokt linolja
58% täckzink (=titanvitt +zinkvitt) 5% krita

Färdigstrykningsfärg

55% kokt linolja 35% zinkvitt 10% titanvitt

Alt. 1 Riksantikvariens

Grundfärg

1 liter färg

0,27 kg linolja 0, 68 kg titanvitt 0,38 kg terpentin

Slipstrykningsfärg

1 liter färg
0,34 kg linolja 0,85 kg titanvitt 0,29 kg terpentin

Färdigstrykningsfärg

1 liter

0, 70 kg linolja I,DOkg zinkvitt 0,20 kg titanvitt

(8-12 kvm/lit)

5 liter färg

1,35 kg linolja 3,40 kg titanvitt 1,90 kg terpentin

5 liter färg
1, 70 l kg linolja 4,30 kg titanvitt 1,45 kg terpentin

5 liter

3,50 kg linolja 5, 00 kg zinkvitt 1, 00 kg titanvitt

Kulört linoljefärg, inomhus

  • För täckande kulörer, som innehåller mycket vitt, utgå från en vit färg och bryt med kulört färgpasta till önskad nyans.

  • Till mörka eller mättade kulörer, görs färgen direkt av kulört färgpasta. Tillvägagångssättet är detsamma som för vit färg, men med valfritt pigment.

  • Tänk på att flera kulörta pigment kräver större mängd olja än de vita, se tabellen på nästa sida. Den kulörta färgen kan brytas med vitt, för att göras ljusare.

Linoljefärg 5(10)

0ljetabell för pigment

Oljetalet anger hur många gram linolja som krävs för att lösa 100 gram pigment. Oljetalet kan alltså ses som en procentsats för beräkning av rätta mängden.

På pigmentburkarna finns en kod som anger vilka bindeämnen som pigmentet är blandbart med. Dessa är; 0 = Olja. V= Vatten. C= Cement. K= Kalk. (KC)= Kalk och cement som ej utsätts för fukt.

Pigment

Titandioxid

Zinkvitt

Caput Mortum

Cinnoberröd

Engelskt rött

Signalrött

Järnoxidröd

Bensvart

Kimrök

Järnoxidsvart

Umbra grå

Terra bränd Terra obränd Umbra bränd Umbra brun Järnoxidbrun Umbra grön Kromoxidgrön Grön jord Guldockra Gulock/ljusock Kalkgult Järnoxidgult Dalablått Koboltblått Ultramarin

Blandbar med Oljetal

OVCK 20 OV 13 OV 9 OV 9 OVCK 16 OV 9 OVCK 28 OV(CK) 20 OV 25 OVCK 21 OVCK 16

OVCK 30 OVCK 30 OVCK 30 OVCK 30 OVCK 22 OVCK 24 OVCK 11 OV(CK) 15 OVCK 20 OVCK 20 OV 12 OVCK 60 OV 9 OVCK 28 OV(CK) 40

Volymvikt kg/L

0,8 0,6 1,1 1,4 0,9 1,5 0,9 0,7 0,4 0,9 0,9

0,7 0,7 0,6 0,7 0,7 1,1 0,8 0,9 0,6 0,8 1,3 0,4 1,4 0,6 0,6

Linoljefärg 6(10)

Linoljefärg

Utomhus

Användningsområde:

Trä, plåt och gjutjärn.

Låt underlaget bestämma!

Det går inte att säga några generella regler för målning med linoljefärg utomhus. Underlaget bestämmer vad som behöver göras, både när det gäller förarbete och färgens sammansättning. Vid målning av ett hus, ska varje vägg betraktas för sig. En södersida, eller vägg som står helt oskyddad mot väder och vind, behöver en helt annan behandling, än en skyddad norrsida. För ett och samma hus kan, i extrema fall, arbetsgången vara, att södersidan måste strykas fyra gånger, öst- och västväggarna tre, medan norrsidan klarar sig med en uppfräschning. Detta måste man komma ihåg för ett lyckat resultat. Här kommer en beskrivning av de olika momenten, beroende på vad som är nödvändigt.

Grundning I förberedelse av underlaget

Tidigare linoljefärg: Som regel - borsta rent. Vid behov, tvätta med målarsoda. Skölj ordentligt och se till att det inte finns några rester kvar. Annars kan linoljan försåpas och resultatet misslyckas. Det finns vegetabilisk målartvätt, som inte kan påverka färgen. Se till att de gamla färgskikten sitter, genom att skrapa lätt. Ta bort allt som är löst. Grundmåla renskrapade ytor innan mellanstrykning och färdigstrykning. På fräschare underlag läggs grundfärgen bara fläckvis om det behövs. Målning avvägs från gång till gång (från vägg till vägg). Är underlaget uttorkat, kan det behövas flera mellanstrykningar. Ibland kan det krävas uppåt fyra strykningar på vissa partier, innan arbetet är klart. Den normala arbetsgången är 1 lager grundfärg, 1-2 varv mellanstrykningar och 1 färdigstrykning. Färgen måste anpassas efter underlaget. Vid sugande grund, måste mer linolja tillsättas. Omålat trä: Borsta ytan fri från damm och smuts. Måla sedan så många varv som är nödvändigt, med grundning, mellanstrykningar och färdigstrykning. Vid uttorkat trä, t ex om huset har stått omålat länge, måste färgen vara fetare. Ta även virkets kvalitet i beaktande.

Linoljefärg 7(10)

Är det senvuxet och mycket hartsrikt virke, eller poröst snabbvuxet trä?
Färgens egenskaper styrs även av detta. Hartsrikt virke suger mindre och tvärt om. Uppfräschning: Tvätta med valfri målartvätt, skölj noga och skrapa lätt. Små fläckvisa skador grundas och får torka. Annars bara slutstrykning för finish.
Gjutjärn: Borsta med stålborste. Tvätta med valfri målartvätt och skölj noga. Grunda, mellanstryk och färdigstryk.
Ny galvaniserad takplåt: Låt taket stå minst ett år, så att det blanka försvinner och det uppstår en brungrå hinna. Tvätta ytan med valfri målarsoda och skölj. Låt torka innan grundning.
Se separat rubrik längre fram.
Gammalt plåttak: Skrapa och borsta bort all lös färg och eventuella beläggningar. Tvätta med valfri målarsoda och skölj. Låt torka innan grundning. Se vidare i materialet "för järn och plåt".

Penslar

Ska kunna ta upp mycket färg och hålla för kraftig användning.

• Stor oval/rund anstrykare
• Moddlare
• Elementpensel för svåråtkomliga skrymslen.

Gammalt recept vänder på begreppen

Som vi vet, så går det ju inte att ge några generella regler för målning med linoljefärg utomhus. Med tanke på de ställningstaganden som måste göras före målning utomhus, inser de flesta, att resonemanget om att "gå från mager till fet" är missvisande. Efter funderande och lite letande hittade Per Halvarsson i sina gömmor ett grundrecept, som målarna använde förr. Här ingår inget lösningsmedel och man får en rejäl färg - gjord för att fungera i alla lägen. Receptet har några år på nacken och är väl beprövat, enligt metoden att låta underlaget bestämma andelarna.

Rå linolja som tillsats

För att bli så tålig och beständig som möjligt, säger receptet, att rå linolja ska tillsättas i slutstrykningsfärgen. Den råa linoljan fördröjer torktiden. Ju längre torktid, desto bättre beständighet. Rå linolja förblir länge mycket elastisk, vilket gör att ytan får en viss elasticitet, som hindrar krackelering. Slutligen gulnar rå linolja mindre, än vad kokt gör. En tillsats av rå linolja i slutstrykningen är inte nödvändig, men tillsatsen höjer kvaliteten och förbättrar resultatet betydligt.

Grundrecept, innehåll:

  • Zinkvitt pigment: har en mögel- och röthämmande effekt.

  • Linolja: bindemedel.

  • Standolja: för glans och beständighet till slutstrykningsfärgen.

  • Rå linolja: för elasticitet och fördröjd torktid till slutfärgen.

Linoljefärg 8(10)

Gör en basfärg

Receptet bygger på en basfärg, som ingår i färgen till alla strykningarna. Den tillverkas på enklast tänkbara sätt, genom att ta lika mycket linolja (volym) som pigment (volym) och blanda till en pasta. Basfärgen spädes sedan med varierande mängd linolja, efter de behov som finns för grund-, mellanstryknings- och färdigstrykningsfärgerna.

Grundfärg

För en fem liters basfärg krävs cirka 3,751 zinkvitt och lika mycket, ca 3,75 liter linolja. Utgångsläget är att ta lika mycket pigment som linolja i volym räknat, men andra pigment kan ha ett annat förhållande mellan volym och vikt. Då gäller det att prova sig fram. Konsistensen ska bli som tunn välling. Beroende på vilket pigment som används, behöver grundfärgen kanske korrigeras med antingen mer pigment eller olja. Baspastan spädes sedan med ända upp till 20 liter linolja, beroende på hur sugande underlaget är. Stryk tunt. Basfärgen tonas i önskad kulör, genom att blanda kulört pigment med det zinkvita. En stor del zinkvitt ska dock alltid ingå i grundfärgen, om det gäller målning av trä, som skydd mot angrepp.

Mellanstrykningsfärg

Till mellanstrykningsfärgen ska färgen innehålla 30-40% pigment. Gör en ny färg med rätta andelarna, eller späd basfärgen med lite mer linolja. Önskas en annan kulör än vitt, kan basfärgen göras av andra pigment. Späd pastan för mellanstrykning med linolja, beroende på hur sugande underlaget är efter grundningen. Om ytan känns mättad, stryks basfärgen som den är.

Slutstrykningsfärg

Basfärgen till mellanstrykningen kan även användas för slutstrykning. Gör en större sats basfärg som räcker till båda. Tillsätt 10 % standolja, se avsnittet "Bra att veta...", och/eller 3-5% rå linolja till sista varvet.

Gammalt recept för utvändig målning från 1932. Tillbaka i tiden användes pigmentet blyvitt vanligen för utomhufärg. Pigmentet skyndar på torkningen och har en mögelhämmande effekt. Det är också synnerligen ohälsosamt. Förekomsten av "blylunga" hos yrkesmålarna var en direkt följd härav och pigmentet är förbjudet i vår tid. Skissen är hämtad från en yrkeshandbok från 1939. Då ingick inget lösningsmedel i linoljefärgen. Krita tillsätts som fyllnadsmedel.

Linoljefärg 9(10)

Linoljefärg utomhus
Färgens åtgång beror på underlaget. Till mellan- och slutstrykningar går det 9-12 kvm/lit

5 liter färg

3,75 1iter zinkvitt 3,75 liter linolja.

  • Tillverka en pasta genom att blanda lika mycket pigment i vikt som linolja. Till fem liter vit basfärg blir det ungefär 3,751 zinkvitt och lika mycket, 3,751 linolja. Rör inte om. Låt stå tills alla pigmentkorn omsluts av olja. Denna pasta spädes sedan ytterligare med linolja, beroende på underlaget.

  • Andelen olja/pigment gäller oavsett vilka kulörer som önskas. Men pigmenten fördelas lite olika, beroende på vilken kulör som är aktuell. För vita färger utbytes ca 10% zinkvitt mot titandioxid, som har bättre täckförmåga. Till mörka täckande kulörer fördelas pigmenten enligt följande; 15% zinkvitt, 35% kulört pigment.

    Järn och plåt

    Basfärgen kan användas till alla underlag utomhus. Vid målning av takplåt tar det ganska lång tid innan färgen torkar. Räkna med 1-3 veckor för grundfärgen. Följande lager något kortare. Metalliska underlag, som plåt och gjutjärn, är inte sugande på samma sätt som trä. Till dessa ytor kan basfärgen strykas för varje lager som den är, utan ytterligare iblandning av linolja. Som alltid gäller det att stryka mycket tunt - nästan som att gnida ut färgen på underlaget.

    Måla med solen

    Linoljefärg utomhus får aldrig strykas i brännande solsken. Då finns en överhängande risk för blåsbildning och att färgen skrynklar sig som ett russin. Däremot går det bra att stryka ytor, som redan varit solbelysta och följa solens gång. Det får naturligtvis inte regna vid målning, eller riskera att göra det, innan färgen har hunnit torka tillräckligt. Idealiskt målarväder är när det är mulet, varmt och torrt. Virket får inte ha en fukthalt på mer än runt 15%. Det ska kännas helt torrt att ta i.

Linoljefärg 10(10

Slamfärg

Falu rödfärg

Tekniskt sett är slamfärg, och Falu rödfärg, bland det bästa som går att stryka ett trähus med. Slamfärg, liksom linoljefärg, har förmågan att andas och kan därför aldrig vara till skada för underlaget - vilket tyvärr alkyd- och plastfärgerna kan vara. Slamfärg är billigt, miljövänligt och har hög beständighet. Ett nymålat hus står sig i minst 8-10 år, utan att förlora i fräschör. Vid ommålning borstas ytan bara av. Slamfärg flagnar inte och besparar en därför en massa mödosamt skrapjobb. Efter ommålning håller rödfärgen ännu bättre. Om du köper din Falu rödfärg - kontrollera innehållsdeklarationen noga. Utbudet i färghandeln är stort och det förekommer allt från alkydfärg till ren plastfärg under beteckningar som "Falu rödfärgs typ". Strykes fel variant, går det aldrig mer att använda äkta slamfärg. Om rödfärgen innehåller andra beståndsdelar än de ingredienser, som presenteras längre ner här på sidan, bör man fråga någon kunnig i butiken.

Metoden att måla husen med Falu rödfärg har stått sig i snart 200 år. Vid sekelskiftet 1700/1800 genomgick Sverige en byggboom, då förordningen om "laga skifte" infördes. Samtidigt med en kraftig befolkningsökning, byggdes det hus som aldrig förr. Det tidigare skicket, att resa bostaden med timrat kärnvirke, blev ohållbart. Virket var tvunget att räcka till mycket mer, så nu togs även den sämre ytveden tillvara och stockarna sågades till brädor. I och med den sämre kvaliteten, var det nödvändigt att skydda materialet. Det rödmålade Sverige var ett faktum. Innan dess hade målade fasader enbart förkommit hos högre ståndspersoner, som ett tecken på deras ställning. Helst användes ljusa färger av dyra pigment för att förstärka intrycket.

Beståndsdelarna i Falu rödfärg kan variera, men det huvudsakliga bindemedlet utgörs oftast av råg- eller vetemjölsklister. Till färgen tillsätts järnvitriol, som står för den konserverande effekten. Den röda kulören kommer av pigmentet järnoxid. Varunamnet "Falu rödfärg" innebär idag pigment från Stora Kopparbergs gruva i Falun. Men tillbaka i tiden utvanns färgämnet vid nästan all gruvdrift och var färgsättningsmedlet för gemene man. Om slamfärgen ska pigmenteras i andra kulörer än den traditionella röda, tillreds slamfärgen på linolja och såpa istället. Ibland tillförs även linolja till den rågmjölsbaserade rödfärgen. Tillsatsen binder färgen bättre till underlaget och gör att järnoxiden inte smetar av sig. Somliga höjer dock här ett varnande finger och menar att färgens beständighet kan påverkas.

Slamfärg 1(3)

Falu rödfärg

Användningsområde:

Hör traditionellt sett hemma på ohyvlade ytor utomhus

Förberedelser av underlaget

Nytt, ohyvlat virke: Målas som det är. Normalt ska det räcka med en strykning, men färgen får inte vara för tjock. Lyser underlaget igenom - måla igen!
Ommålning: Ytan borstas med styv borste. Damma av.
Hyvlat trä: Lämpar sig egentligen inte. Enligt traditionen strykes hyvlade ytor med ren linoljefärg. Rödfärgen fäster dåligt, men kan i undantagsfall fungera. Det finns undantag dock. Vill man försöka, bör träet få stå något år, så att fibrerna kan resa sig (se nedan). En såpoljefärg, med högre andel linolja, fäster på underlaget.

Väderbitet hyvlat trä: Borsta av med styv borste, om ytan är smutsig eller har beläggningar.

Penslar

Till strykning av slamfärg används en kraftig borstliknande pensel, som kan ta upp mycket färg. • Hornsugga

• Elementpensel • Plafondpensel

Faluröd slamfärg, innehåll

  • Rågmjöl: bindemedel. Blir till lim och får färgen att fästa

  • Vatten: lösningsmedel.

  • Järnoxid: färgsättning.

  • Järnvitriol: konserverande verkan på underlaget.

  • (Kopparvitriol: konserverande verkan)

  • (Linolja: För att fästa färgen bättre till underlaget och undvika att färgen smetar av sig.)

Slamfärg 2(3)

Pigment

Mörk järnoxid. "Stora Kopparbergs faluröda pigment". Sinnebilden för vår tids "äkta" Falu rödfärg. Den vanligaste varianten idag. Kulören hos järnoxid kan annars variera, beroende på bränningsgrad.
Ljus järnoxid, med dragning åt tegelrött. Kallas bland annat för Italienrött. Den ljusa rödfärgen kom först, med avsikten att efterlikna de lysande färgerna på slott och herresäten. Den mörkare tonen började användas långt senare. Italienrött kommer närmast den nyans, som var vanligast från början.

Även andra röda pigment kan användas. Men då dessa är betydligt dyrare, förlorar slamfärgen den goda egenskapen att vara billig i framställningen.

Kokning av Falu rödfärg

Recept (Räcker till 200 kvm, eller ca 3-5 kvm/lit)

50 liter vatten
2 kilo järnvitriol
2-2,5 kilo rågmjöl
8 kilo pigment
För att få kallas "äkta" Falu rödfärg krävs en linoljetillsats på 8%.

1. Koka upp vattnet. Töm ner järnvitriolen och låt den lösa sig. 2. Rör ut rågmjölet i lite kallt vatten för att undvika klumpar. 3. Tillsätt mjölsmeten i det kokande vattnet. Låt sjuda en kvart. 4. Tillsätt till sist pigmentet.

• Låt färgen koka under lock i minst en halvtimme, men gärna längre. Se nedan. Rör om i färgen ibland. så att det inte bildas klumpar.

Angående koktiden.

Det finns en rad recept nedtecknade för tillredning av Falu rödfärg.

Trots likvärdiga ingredienser varierar beskrivningarna mycket om
hur länge färgen ska koka. Allt ifrån en halvtimme upp till fyra
timmar rekommenderas. Det sistnämnda förespråkas av Centrum
för byggnadsvård i Gysinge, som avfärdar alla kortare kokningstider. Motiveringen lyder, att mjölet måste hinna bilda tillräckligt med klister.

Slamfärg 3(3)

Såpoljefärg

Denna färg är en mycket användbar färg, som kan användas både inomhus och utomhus, på så gott som alla slags underlag. Den benämns ibland slamfärg, ibland emulsionsfärg.

Såpoljefärg, innehåll

  • Linolja som skyddar träet och binder pigmentet.

  • Vatten, fungerar som lösningsmedel.

  • Såpa, fungerar som emulgeringsmedel så att oljan kan blanda sig i vattnet.

  • Pigment, ger kulör och skydd mot solen.

    Såpoljefärg

    Recept

    1 kilo såpa
    3-4 liter hett vatten 1-1,5 liter linolja
    5 liter kallt vatten Pigment

    1. Lös upp såpan i 3-4 liter kokhett vatten. 2. Tillsätt linoljan. Rör om kraftigt.
    3. Späd med 5 liter kallt vatten.
    4. Blanda ner pigmentet

    Denna blandning kräver tre strykningar. Stryk ett första varv med opigmenterad såpoljefärg som grund. Vät sedan pigmenten i en liten del emulsion och låt stå, helst över natten. Rör till en pasta, innan pigmenten tillsätts i färgen, för önskad kulör och täckkraft.

    De två följande strykningarna pigmenteras och stryks som vanligt.
    Till ytor som är mer utsatta för väder och vind, t ex södersidor, kan andelen linolja ökas.

Såpoljefärg 1(1)

Järnvitriol

Snabb grånad av nytt virke

Obs!
Ej för kulturhistoriska byggnader

...uppnås, genom att stryka träet med en järn- och kopparvitriollösning, blandad med silverbets. Särskilt bra vid reparationer, där delar av gammalt trä har bytts ut mot nytt virke. Med denna lösning får lagningarna snabbt samma grånad som det omgärdande träet. Kan även användas som färg, om man vill att en byggnad, eller något annat, ska se åldrat ut.

1/2 kilo järnvitriol
30 gram kopparvitriol
1/2 påse silverbets, ex Herdins. 7-10 liter vatten
(en skvätt såpa, ca 1 dl)

• Ingredienserna löses i 7-10 liter vatten. Ju mer vatten desto svagare lösning. Järnvitriolen ger en grå nyans. Kopparvitriolen blir brunaktig. En skvätt såpa kan tillsättas, för att färgen ska tränga in bättre.

• Åtgången är mindre än en halv liter färg per kvadratmeter.

Järnvitriol 1(1)

Kalkfärg

Bruket att använda kalkfärg har funnits i många hundra år. Men under mitten av 1900- talet frångicks skicket att putsa sten med kalkbruk och kalkcement började användas istället. Därmed kom även andra typer av färg in i bilden.

Idag används kalkfärg huvudsakligen för att underhålla tidigare kalkfärgade putsytor. Men även nysatt kalkputs förekommer och då har färgen sin givna plats.

Släckt kalk (kalciumhydroxid) utgör grunden i kalkfärg. Denna framställs av kalksten, som bränns i ugn. Efter bränning uppstår vad som kallas bränd kalk (kalciumoxid). För att "släcka" den brända kalken tillsätts sedan vatten. Om enbart den vattenmängd tillsätts, som krävs för att släcka kalken, kallas den för torrsläckt. Om ytterligare vatten tillsätts, kallas kalken våtsläckt, vilket är den vanligaste typen.

Kalkfärg uppskattas för sin levande och något flammiga yta. Den har god vidhäftnings- förmåga, om färgen och underlaget har behandlats på rätt sätt. Kalkfärg släpper igenom all slags fukt - även regn - och vittrar bort med åren. Detta är en stor fördel, när det
är dags att måla om. På gipsade och cementrika underlag, fäster färgen däremot inte.

Kalkfärg 1(4)

Kalkfärg

Användningsområde:

Fungerar enbart på ren kalkputs. Kalkfärg fäster varken på cement eller gips.

Grundning, förberedelse av underlaget

Nymålning: Kalkputsen måste ha karbonatiserats. Detta tar minst 3-4 veckor.
Ytan rengörs från rester av bruk och dammas av.
Ommålning av kalkfärg: Borsta ytan med stålborste. Laga eventuella skador i putsen. Borsta bort överflödigt damm.

Penslar

• Plafondpensel • Elementpensel

Tillredning av kalkfärg

Kalkfärg tillreds av kalkpasta och vatten. Färgen stryks i många tunna skikt. Mellan varje strykning vattnas underlaget med kalkvatten, för att ytan ska suga åt sig färgen jämnt. Kalkvattnet är den klara vätska, som flyter ovanpå när kalkpastan har sjunkit till botten. Både kalkfärg och kalkvatten kan tas från samma kärl. Men det bästa är att tillreda två omgångar med färg, där den ena används enbart för kalkvattning och den andra till själva färgen. Då slipper man kompensera för vätskeminskningen efter vattningen och färgens koncentration riskerar inte att påverkas. Tillred kalkfärgen i god tid. Förvara i tunnor med flytande lock. Om kalken kommer i kontakt med syre bildas en skorpa, som måste tas bort innan målning.

Kalkfärg 2(4)

Vit kalkfärg

Recept

20 kilo våtsläckt kalkpasta 100 liter vatten

Kalkvatten

  • Rör ut kalkpastan i vattnet väl.

  • Låt stå tills kalken har sjunkit till

    botten och vattnet är genomskinligt.

  • När det är dags för målning, slås en del av kalkvattnet över till ett mindre

    kärl för kalkvattning.

  • Hantera vätskan försiktigt, så

    att bottensatsen inte rörs upp och

    grumlar.

  • Kalkvattnet ska vara genomskinligt

    vid strykning.

    Kulört kalkfärg

Kalkfärg

• Vispa ut kalkpastan i vattnet med exempelvis en borrmaskin, försedd med visp.

• Förvara kalkfärgen i kärl med flytande lock.

• Rör om väl, innan kalkfärgen slås över i mindre kärl för strykning.

• Efter målning hälls överskottet tillbaka i tunnan igen. Rör om i tunnan ordentligt inför varje strykning.

Kalkfärg 3(4)

Kalkfärg kan pigmenteras i olika kulörer.
Se till att pigmentet är förenligt med kalk - är kalkbeständigt. Detta markeras med ett (K) på pigmentburken.
Pigmentmängden får inte överstiga 15% av kalkfärgen i vikt, annars försämras kalkfärgens förmåga att karbonatisera och fästa.

Målning med kalkfärg

  • Börja med att kalkvattna hela ytan. En vanlig duschflaska kan fungera för mindre ytor. Duscha underlaget jämnt, men utan att det rinner. För större ytor fungerar en trädgårds- spruta med självtryck och fin "pysch". Kalkvattnet kan också påföras med pensel.

  • Underlaget ska vara fuktigt, när färgen stryks.

  • Rör om i kalkfärgen ofta under arbetets gång, för jämn kulör och lika koncentration.

  • Färgen strykes flödigt, men utan att det rinner. Måla i cirklar eller kryss. Arbeta snabbt, utan uppehåll, tills hela ytan är täckt. Annars syns skarvar i färgen. Använd naturliga av- gränsningar för pauser.

  • Kalkfärg kan målas inomhus, året runt. För målning utomhus, är bästa perioden mellan maj-augusti/september. Måla aldrig i solsken! Då flagnar färgen. Invänta molnighet eller täck in arbetsställningen. Kan även vara värt som skydd mot regn under arbetets gång.

  • Räkna med att stryka 6-8 varv, med kalkvattning mellan varje strykning.

  • När sista strykningen har torkat, avslutas arbetet med en ytterligare kalkvattning,

    för att binda färgen till underlaget.

  • Det avslutande kalkvattnet kan tonas mycket lätt med en aning pigment. Det tonade kalkvattnet stänks sedan över ytan. Stänkningen ska göras mycket tätt, men tunt.
    På håll ska prickarna inte kunna urskiljas. Detta ger ett mjukare intryck åt den nykalkade väggen. Tonat kalkvatten kan särskilt användas runt väggmotiv, som en övergång till de framträdande nymålade ytorna. Viktigt är att inte ta för mycket pigment. Det ska inte ens synas någon skillnad på kulören i tunnan - ljuset ska bara brytas mjukare på väggen.

  • Skydda fönster och angränsande ytor. Kalken etsar på glas. Socklar, ornament, etc skyddas med hjälp av lervälling, som borstas bort efter avslutad målning.

Kalkfärg 4(4)

Trätjära

Trätjära har under århundraden använts som skydd för byggnader, båtar och redskap av trä. Dalbränd trätjära - det enda som anses hålla måttet - har varit en betydande exportvara för vårt land, ända från medeltiden fram till början av detta sekel.

Idag används trätjära som underhåll av tidigare tjärade ytor - klockstaplar, gamla byggnader och spåntak. Om trätjära en gång har strukits på en yta, kan den sedan aldrig behandlas med något annat. Än idag anses trätjära vara den bästa behandlingen för just spåntak och det är kanske där den kommer mest till användning vid nya arbeten.

Det verkliga skyddet på trä åstadkommes genom tjärans tjocklek. Tidigare obehandlat trä stryks till att börja med (helst på våren eller sommaren) med en tunn, het tjära som går in och impregnerar träet. När det har blivit svalare ute, stryks ett andra lager med en tjockare och inte lika hetflytande tjära, som då lägger sig utanpå som ett ytterligare skydd.

Trätjära motverkar yterosion och förhindrar virket att urlakas. En tjärstruken yta blir till viss del vattenavvisande.

Tjäran ska vara så ljus och fri från föroreningar som möjligt. En stor del av trätjäran på marknaden idag är importerad och håller sämre kvalitet. Får du tag i svensk eller finsk dalbränd trätjära - tveka inte! Köp om du behöver.

Trätjära 1(3)

Trätjära

Användningsområde: Impregnering av båtar, redskap, byggnader och spåntak.

Förberedelser av underlaget

Tidigare behandlat trä: Skrapa bort gammal krackelerad tjära. Borsta bort smuts, slå in utskjutande spikar. Stryk på ny tjära.
Nytjärning: Stryk på uppvärmd, lättflytande tjära. Upprepa efter en tid, om ett tjockare tjärlager önskas.

Penslar

• Hornsugga
• Elementpenslar

Penslarna blir aldrig riktigt rena från tjäran.
Modeller i enklare utförande, som sedan kan avvaras, räcker gott.

Uppvärmning av tjära

Trätjära 2(3)

Uppvärmning av tjära sker i varmvattenbad, antingen över öppen eld eller på gasolplatta. Tjäran får aldrig ställas direkt på värmekällan.
Tjäran är mycket eldfängd och ska hålla en temperatur mellan 50-60 grader.

Kulört tjärfärg

Trätjära av god kvalitet är ljust brun och går bra att pigmentera. Rödtjära, svarttjära och Roslagsmahogny är tre vanliga kulörer som brukar förekomma.

Rödtjära

Trätjära blandas med järnoxid - ett förhållandevis billigt rött pigment. Rödtjära var förr en vanlig syn på brädtak och kyrkspån.

Svarttjära

Även denna kulör var vanlig förr och användes då framför allt till knutarna och vindskivorna på uthusen. Pigmentet som används är kimrök. Detta rörs med fördel ut med lite linolja, innan det tillsätts i tjäran. Risken är annars, att pigmentet inte löser sig ordentligt.

Roslagsmahogny

Tjära blir mjuk och kladdig, när den utsätts för värme och direkt sol. Denna blandning lämpar sig bra för trappor, bryggor, dörrar, träbåtar och ytor som vidrörs ofta.
Ta en del trätjära, en del kokt linolja och en del balsamterpentin. Värm upp.
Blandningen blir ljust brun och torkar på ett par veckor.

Den kan även pigmenteras i andra kulörer, om så önskas.

Trätjära 3(3)

Penslar

En bra pensel är gjord av naturborst, har ett stadigt och tåligt skaft att hålla i och är bun- den så att borsten inte lossnar eller släpper nämnvärt med hår. Kvalitetspenslar är ett hantverk i sig - med lång livslängd om de behandlas rätt. Därför är också priset högre. En större moddlare kostar kring hundralappen, den mindre storleken omkring hälften. Det blir faktiskt billigare i längden att använda dessa, med tanke på lågprisalternativens korta livslängd. Ett par välgjorda moddlare kan användas många gånger, bara de rengörs och förvaras ordentligt.

För avancerat dekorationsmåleri krävs det mer av verktygen och här rakar priset för den specialanpassade utrustningen i höjden. En grävlingshårsfördrivare av god kvalitet kostar över 700 kronor. För en större lasyrstöpplare får man räkna med åtminstone en tusen- lapp. Dessa penslar ska ses som ens nära vänner för en lång tid framöver, men kan bli en tung utgift, om man tänker skaffa samtliga på en gång. Det går att klara sig med alternativ och komplettera utrustningen efterhand. En sliten moddlare kan fungera som fördrivare. Med en trasa eller natursvamp stöpplas fina mönster, till exempel.

För att förbli ens vänner måste penslarna skötas om. När magen kurrar vid dagens slut, får inte utrustningen hastas över med bristfällig rengöring. Då kan styva färgrester samlas i borsten, som då torkar ihop. Under arbetets gång måste redskapen också tas om hand och får inte lämnas med färg någon längre tid. En burk med vatten att stoppa ner penslar- na i räcker långt. Vid målning med alkydoljefärg rengörs penslarna med starkare diskme- del och ljummet vatten. Lösningsmedel är aldrig bra. Det torkar ut penslarna och är ännu ett skäl till varför alkydfärger och lösningsmedel bör undvikas. Övriga färger avlägsnas med enbart såpa och ljummet vatten. Hett vatten får aldrig användas. Då sloknar penslar- na och borsten förstörs. Efter rengöring kan penseln smörjas in med ytterligare såpa, som får stanna kvar i borsten. Den feta såpan motverkar uttorkning och ökar penselns livs- längd. Om olyckan har varit framme finns vissa knep. Intorkad färg kan lösas genom in- blandning av mer eller mindre starka lösningsmedel. Detta ska ses som en sista utväg
och det finns inga garantier för hur penslarna mår efter upplevelsen. Naturborst som tappat formen kan återfå sitt ursprungliga utseende med hjälp av ånga.

Penslar 1(4)

Penslar

Penslarnas användningsområde

Penslarnas användningsområde varierar mycket. Vilka penslar man ska använda beror på bindemedel, om det är för inne- eller utomhusbruk och vad det är för underlag. Generellt kan sägas, att stora ytor kräver större borstar och penslar som kan ta upp mycket färg - annars blir arbetet för tidsödande. Små gnetiga penseldrag lämnar dessutom spår efter
sig, då arbetet tar för lång tid vid stora ytor. Grova underlag kräver penslar med kraftigare borst. För vattenburna tekniker, som limfärg till exempel, måste penslarna kunna hålla mycket färg, för att arbetet ska gå så snabbt som möjligt. Borsten måste också vara tunna- re och finare, för att penseldragen inte ska synas i vattenfärgen. Fabrikatet Anza har moddlare i två olika serier. Den ena avsedd för oljefärg och den andra för vattenburna tekniker. Serierna skiljs åt genom färgen på penselskaften och kan vara ett gott alternativ för den som känner sig vilsen mellan butikshyllorna.

Penselvård

Vare sig man nöjer sig med ett fåtal penslar, eller investerar i en mer omfattande utrust- ning, vinner man mycket på att sköta penslarna rätt. Efter en dags målningsarbete,
kanske du helst av allt bara vill låta penslarna stå kvar i vattnet och gå därifrån. Gör aldrig det! Penslarna tar skada av att stå i en burk för länge. Borsten blir deformerad och vattnet gör att träskaften sväller.

Ett alternativ för att förvara penslarna korta tider som fram till nästa målningsdag är att låta dem hänga med vatten som når strax över borsten. Stryk av färgen ur borsten och träd en järntråd genom penselskaftets hål så de hänger fritt.
Nästa dag slår du ur vattnet ur penseln och kramar ur de sista vattendropparna i en trasa. Att ta sig tid och göra ren penslarna vid dagens slut är en liten insats, som ger stor

lön för mödan. Penslarna blir dessutom nämligen bara bättre ju mer de tvättas.
Använd såpa och vatten. Såpan tvättar skonsamt rent från färgrester och har en åter- fettande verkan på penseln, som blir mjuk och följsam igen. För borttagning av alkyd- färg, måste man kanske använda lösningsmedel. Försök att ta så lite som möjligt- och av- sluta med en såpbehandling!

Penslar 2(4)

Rengöring av penslar

1. Börja med att avlägsna överflödig färg, genom att stryka av penseln mot kanten på något hårt, en grov bräda till exempel.

2. Ta lite såpa i handflatan. Gnid in såpan i borsten, genom att föra penseln i cirkelrörel- ser i handen. Ta i ganska hårt. Penseln ska spreta rejält, så att såpa kommer in överallt. Det kan verka brutalt, men penslarna mår bara bra av behandlingen. För att få bort alkyd- oljefärg, kan man försöka med vanligt diskmedel först, innan man tar till lösningsmedel.

5. Skölj med ljummet vatten. Aldrig hett! Upprepa tills alla rester är borta. Om penseln har legat oskyddad med färg under arbetets gång, kan det sitta torkad färg vid roten av borsten. Använd tumnageln och skrapa bort så mycket som möjligt.

4. Slå ur vattnet och forma sedan borsten, så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Låt penseln torka upp och ner eller ligga plant med borsten fritt i luften.

5. Penslarna mår bra av att förvaras med en klick såpa i borsten som får torka in. Det motverkar uttorkning och penseln känns mjuk och fin att måla med igen.

Om olyckan varit framme...

Om en pensel har torkat ihop fullständigt, kan den blötläggas i målarsoda eller ammoniak över natten. En blandning av lika delar såpa och T-sprit kan också fungera. Plastfärg, som fått torka in, kan lösas med en blandning av T-sprit och ammoniak. För riktigt svåra fall, där inget annat fungerat, kan en riktig häxbrygd vara lösningen. Då är det i princip bara att länsa det kemtekniska förrådet och blanda allt man har. Aceton, terpentin, ammoniak, T-sprit, etc. Undvik helst de svåra mineraliska lösningsmedlen, som lacknafta, thinner, dilutin och liknande, men här får det egna samvetet råda. Blanda med olika tvållösningar och koncentrerat handdiskmedel. Låt stå så länge som det verkar meningsfullt - har inte färgen löst sig, men borsten börjar se hängig ut, kan vara dags att överväga inköp av en ny pensel...

Ånga

Naturborst, som har tappat formen och blivit "knökig", kan återfå sitt ursprungliga utseende med hjälp av ånga. Koka upp vatten en kastrull. För penseln genom ångan,
tills borsten har rättat till sig. Ta det försiktigt. Ånga är ju egentligen inget annat än hett vatten, som kan förstöra den bästa pensel till oigenkännlighet. Tillämpa samma princip, som när du fönar håret. Gå fram och tillbaka många gånger, utan att stanna upp för länge.

Penslar 3(4)

Penslar 4(4)

Skurgolv

Såpskurning Kalksåpning

I takt med att nya moderna material har tagits i bruk i våra hem, har metoderna för un- derhåll och rengöring av vanliga trägolv fallit i glömska. På något "konstigt" sätt blev trä- golven förr bara bättre, ju mer de nöttes och skurades. Vid renoveringsarbeten idag, un- der lager av kork- och linoleummattor, kan man finna fantastiskt välbehållna träplankor, som legat där i törnrosaslummer och väntat på att få komma upp i ljuset igen. Att skura golvet var en vardaglig sysselsättning, som det inte skulle falla någon in att skriva ner en beskrivning av. Men faktum är, att på bara ett par generationer, har de enkla och effektiva skurmetoderna helt slutat att användas.

Hemligheten, bakom de mycket hårda och nästan underhållsfria golven, var kalksåpning och vanlig såpskurning, i kombination med kallt vatten. Trägolv får aldrig skuras med hett vatten. Då blir golven nämligen grå och trista. Bara detta är nog en överraskning för många av oss idag, men en självklarhet för några årtionden sedan. Olika träslag reagerar olika på såpa. Grangolv blir mycket ljusa, nästan vita. Furugolv blir mörkare än gran och därför valdes ofta det ljusare materialet. Ett obehandlat golv ska aldrig slipas. Då ruggas ytan upp och den önskvärda hårda ytan går förlorad. Det tar flera år innan ytskiktet åter- får sin hårdhet igen och på den tiden hinner många onödiga märken att uppstå - det som man kanske från början ville ta bort.

Vid inläggning av nya "skurgolv", tala om för leverantören vad plankorna ska användas till och se till att de inte slipas. Begär att brädorna ska läggas med kärnsidan uppåt, så att de skålar sig åt rätt håll. De nya golven tar ungefär ett år, eller cirka 5-4 skurningar, innan de blir riktigt hårda och ljusa. Kalksåpning ger resultat direkt. Här används kalkvatten, som får torka in i träet över natten. Processen bygger på, att kådan i virket, tillsammans med tvål och någon alkalisk tillsats, bildar ett oupplösligt skikt, som är nästan mineraliskt hårt. Nästa dag skuras kalklösningen in i träet med såplösning och hård borste. Resultatet blir

ett mjölkaktigt transparent skikt, som är både skyddande och vackert.

Skurgolv 1(3)

Såpskurning

Användningsområde: Obehandlade trägolv.

Då metoden är den enklast tänkbara, behövs egentligen ingen beskrivning, men eftersom detta enkla förfaringssätt har försvunnit med dagens moderna material, kommer här ändå en snabb genomgång.

Gör så här:

1. Blöt golven ordentligt med kallt vatten innan skurning. Det löser upp smuts och förhindrar att koncentrerad såpa kommer på torrt trä.

2. Sätt såpa i skurvattnet - 2-5 dl till en tiolitershink, eller gör som förr och klicka koncentrerad såpa direkt på skurborsten allt eftersom du skurar.

5. Skura med borste på skaft - det underlättar. Skura i brädernas riktning. Ta ett par brädor i taget. Ta extra såpa på fläckar och gnugga rejält.

4. Skölj med kallt vatten. Ta upp skurvattnet med trasa. Se till så att smuts och såpa inte torkar in i golvet. Det bidrar till att träet gulnar.

Obs! Lägg aldrig såpa på torrt trä - då blir det mörka fläckar.

  • Med upprepade skurningar blir golvet bara allt hårdare och ljusare.

  • Skurning med fetare linoljesåpa ger snabbare resultat.

Skurgolv 2(3)

Kalksåpning

Användningsområde: Obehandlade, kådrika trägolv.
Tekniken fungerar bara på kådrikt virke, helst från barrträd. Det spelar ingen roll om träet

är nytt eller har flera hundra år på nacken.

Innehåll:

- Kalkpasta - Vatten
- Såpa

Gör så här:

1. Blanda kalkpasta och vatten till en konsistens mellan mjölk och tunn grädde. Hellre för tunt än för tjockt. Kalkpastan kan vara jobbig att få bort, om den är för koncentrerad. Är lösningen däremot för tunn, är det bara att kalkskura en gång till.

2. Stryk ut kalkvällingen jämnt över golvet och skura in lagret ordentligt i träet. Låt torka över natten.

5. Skura golvet med en stark såplösning. En femtedel såpa - två deciliter per liter vatten - är lagom dosering. Det bör inte bildas något lödder utan kalken ska "ätas upp" av såpan. Skura hårt!

4. Skölj med kallt vatten och torka sedan rent med trasa. Fortsätt skölja och ta upp med trasa, tills all såpa och kalk är borta från golvet. Alla rester måste tas upp och om koncen- trationen av kalk är för stark, kan detta bli ett synnerligen drygt arbete.

Skurgolv 3(3)

Bra att veta om linoljefärg

Balsamterpentín är ett lösningsmedel, som tillsätts linoljefargen för att dryga ut, göra den mer vidhäftande, mer lättstruken och för att förbättra torktiden. Linoljegrundfärgen brukar spädas med stora mängder balsamterpentin. Uppfattningen är, att lösningsmedlet
för ner linoljefärgen bättre i underlaget och därmed ökar vidhäftningen. Ska man ha en stark färg, bör man dock inte tillsätta terpentin alls! När det gäller inträngningsförmågan, verkar kapillärkrafter i träet, som gör att ytan "suger åt sig" så länge materialet är omättat. Linoljans molekyler är tillräckligt små för att tränga ner i träets poröppningar utan "hjälp"
- se även under Rå linolja. Användandet av terpentin är ett relativt "modernt" påfund,
som togs upp i en vidare omfattning först under mitten av 1800-talet. Det är svårt att hitta vetenskapligt underbyggda skäl till varför terpentin ska tillsättas i linoljefärgen. Längre till- baka, innebar benämningen ett trögflytande harts, som tillsattes linoljan för att göra färgskiktet hårdare. Ur hartserna kunde en lättflyktig olja utvinnas - terpentinolja. Organiska oljor reagerar med kväveoxider i luften och bildar ozon nära marken. Det marktäckande ozonet bidrar till att skog och grödor skadas och åldras i förtid. Vid dunstning avger balsamterpentin även hälsovådliga ämnen, som påverkar luktsinnet och kan ge nervskador. Det finns således goda skäl för att även balsamterpentinet ska

uteslutas.

Mineraliska lösningsmedel. Lacknafta är en biprodukt från oljan, som tas upp i borrtornen i Saudi-Arabien och på havets botten. I handeln känner vi de mineraliska lös- ningsmedlen under benämningar som lacknafta, dilutin och thinner. Effekten på den per- sonliga hälsan är densamma som för balsamterpentin, men det är ett sämre val ur miljö- synpunkt. Alla lösningsmedel bildar ozon. Skillnaden mellan dem är att t ex balsam- och citrusterpentin bildas naturligt i trädet och frukten. De syntetiska är skapade av människan och ökar därmed den totala mängden som släpps ut. Torkande färg orsakar hela 8%

av Sveriges totala mängd utsläpp av flyktiga, organiska ämnen. Med tanke på lösningsmedlens utspridning inom färgindustrin behövs ingen ytterligare presentation.

Kokt linolja. Linoljan kokas för att torka fortare. Men enbart kokning räcker inte. För att korta ner torktiden tillsätts även torkmedel, sickativ. Linoljan kan kokas vid
olika temperaturer och gradantalet skiljer kraftigt mellan olika leverantörer. All linolja som har värmts upp, oavsett gradantalet, går under benämningen "kokt". I och med att

den upphettas, får linoljan även andra egenskaper. Förr i tiden gjordes av kokt linolja och olika hartser motsvarigheten till vår tids lackfärg. Under upphettning förändras linoljans molekylstruktur. Vatten och vattenbundna föroreningar avgår och avståndet mellan molekylerna tätnar. Det kallas att linoljan för-polymeriseras. Detta gör att kokt linolja

på ett sätt är mer beständig än rå.
Tillsatserna av torkmedel gör att linoljan reagerar snabbare på syret i luften. Metallerna kobolt, bly och mangan har använts sedan länge tillbaka och används fortfarande, med viss modifikation. (Se vidare nedan).

Bra att veta... l(3)

Torkmedel, sickatív. Linolja torkar i kontakten med luft, men i början går torkprocessen väldigt långsamt och ökar först mot slutet. Sickativens uppgift är att skynda på induktionstiden, som inledningsskedet kallas. Detta är av stor praktisk betydelse, men å andra sidan har det visat sig, att olja, som får torka långsamt, håller längre och förmår tränga in djupare i underlaget. I laboratorieförsök har det konstaterats, att olja med sickativ bryts ner snabbare, än olja utan torkmedel.

Tillsatsen sickativ beräknas i tal som 0,1% av linoljans totala mängd. Trots det,
avvisas inom konstnärsmåleriet, all form av användning av dessa medel. Den allmänna uppfattningen är, att allt för många konstverk har gulnat, börjat krackelera eller ändrat färg på grund av detta. Metallerna bly, kobolt och mangan är de tillsatser som, ända fram till idag, har varit de vanligaste torkmedlen.
- Bly - gör färgen vattenmotståndig och användes förr helst i rå linolja för utomhusbruk. Idag har blyet ersatts av zirkonium men detta har inte lika goda egenskaper. I kombination med pigmentet zinkvitt uppnås skydd mot röta.
- Mangan och kobolt - bidrar till förpolymerisering, se separat punkt. Metallerna gör att linoljan reagerar fortare på syre i luften.

Polymerisation äger rum till exempel, då linoljan upphettas till en temperatur mellan 250-300 grader, utan att det finns tillträde av luft. Molekylerna förenar sig utan koppling med syre och går samman maximalt. Dessa större molekyler är mer motståndskraftiga mot nedbrytning och gör att linoljan är mindre benägen att gulna eller krackelera. När linoljan kokas på "vanligt" sätt - holländsk kokning t ex - startar andra processer, genom att det finns kontakt med luft.

Standolja är en olja som har genomgått polymerisation - se ovan - och därmed fått ovan beskrivna egenskaper. Standolja är en mycket beständig olja med hög glans, men med längre torktid. Standolja kan tillsättas i färdigstrykningsfärgen för att få en stark och glansigare yta. Idag förekommer standolja, som har luftblåsts för bättre torkegenskaper.

Pigment med torkande verkan. Pigment, som innehåller metallerna bly och kobolt, har en torkande verkan. I motsats finns en rad pigment som fördröjer torkfasen.

Begreppsförvirríng. Begreppet "kokt linolja" har använts, även då oljan inte hettats upp till sin kokpunkt 285 grader. All olja som har behandlats på något vis; tillförts torkmedel eller oxiderats - omfattas av uttrycket. En rå linolja, som enbart renats och tillförts sickativ, är enligt den definitionen "kokt".

Soloxidatíon. En förindustriell kokningsmetod, som kan spåras ända tillbaka till medeltiden. Linoljan placerades i ett öppet kärl av metallegeringar. Oljan utsattes för solens strålar, tills den hade reducerats till hälften. Försök har gjorts med denna metod, i syfte att ta tillvara kunskaper från den förindustriella tiden. Resultatet visade sig bli en ljus linolja, med mycket goda egenskaper. Den blev mindre gul och fick hög beständighet, liknande standoljan.

Bra att veta 2(3)

Oxiderad linolja. En modern variant av soloxidation. Innebär att man, utan värmetillför- sel, blåser in luft i linoljan. Oljan blir då mörk, men har god torkförmåga.

Rå linolja. Blir dammtorr på ungefär sju dygn, vid idealiska förhållanden. Den långa torktiden beror, till viss del, på föroreningar och slemämnen, som bromsar reaktionen
med syre. Kokt linolja, liksom den luftblåsta (oxiderade) med sickativ, uppnår samma torrhetsgrad på bara en till två dygn. Molekylens storlek hos rå linolja år mycket liten - ca 50-100 Å, eller 0,000005 - 0,00001 mm. Detta innebär, att rå linolja har en oöverträffad in- trängningsförmåga. Storleken för kokt linolja är 0,0001 mm. Poröppningen i trävirke är ca 0.05 mm.

Rening. Vid kokning av linolja avgår vattnet och slemämnen binds inte längre till oljan. Föroreningarna sjunker till botten och kan separeras. Tack vare kokning och rening upp-
nås en högre halt ren linolja, men samtidigt påverkas linoljans egenskaper. Slemämnena
ger längre torktider, vilket är ibland kan vara bra för beständigheten. I äldre tider tillverkades fönsterkitt av bottensatsen från linoljekaren. Det ledde till att de vattenlösliga föroreningarna i oljan gav linoljekittet en mer elastisk förmåga som bättre följe träets rörelser.

Många gånger gulnar kokt linolja betydligt mer och bryts ner fortare än den råa, beroende på kokningsmetoden.

Konstnärsfärg på tub är en starkt koncentrerad färgpasta, med en blandning av linolja, vallmo- och nötolja som bearbetats i en valskvarn med pigmenten. Det förekommer ibland även inblandning av alkydoljor och vaxer.

Bra att veta... 3(3)

Arbets- o miljö 1(3)

--------

Skönt men långt ifrån grönt

Åtta procent av Sveriges totala utsläpp av flyktiga, organiska ämnen kommer från torkande färg.
En vanlig villa som målas två gånger med alkydolje-lasyrfärg avdunstar närmare 36 kilo organiska lösningsmedel.

Lösningsmedel

Lacknafta innehåller aromatiska kolväten, som irriterar luftvägarna. Om man andas in ångorna ofta, eller under längre tid, kan det orsaka nervskador. När det gäller miljön, reagerar organiska lösningsmedel med kväveoxider i luften och bildar ozon. Detta marknära ozon är en av de största orsakerna till att skogen och grödorna på åkern får skador för miljardbelopp varje år. Dilutin, thinner, xylen, toulen, etc är andra mineraliska lösningsmedel med samma skadliga effekter.

För rengöring av penslar tillkommer dessutom ytterligare lösningsmedel vid målning med alkydolje- (mineraliska) färger.

Alkydfárger

Äldre typens träolja är den största boven bland alkydfärgerna och är egentligen mer lacknaftalösning än färg. Den innehåller fyra femtedelar rent lösningsmedel. Vid målning med träolja, går hela 80% av innehållet rätt ut i luften. En liter träolja kostar över 100 kronor. En flaska med lacknafta ett par tior. Den som målar sina trädgårdsmöbler med denna träolja gör en dålig affär - både för plånboken, miljön och den egna hälsan. Nu finns också en ny typ av träolja, som innehåller andra beståndsdelar. Se till att välja rätt.
- Lasyrolja ligger också högt på listan och avger 90 gram lösningsmedel per målad kvadratmeter.
- Lackfärgerna innehåller runt 50% lösningsmedel, vilket är mindre, men de skadliga effekterna kvarstår. En alkydlackfärg släpper ut ungefär 44 gram lösningsmedel per målad kvadratmeter. Omräknat till fasaden på ett hus, blir det åtskilliga krafter som släpps lös i vårt luftrum.

Framsteg

Miljökonsekvenserna av den svarta petrokemiska oljan har känts till sedan länge, men som biprodukt på färgens område, har den länge fått stå oemotsagd. Kanske har den kväljande lukten fått en och annan att utstöta en flämtning, men användandet har fortsatt utan några starkare invändningar, trots att allt fler biverkningar blivit kända. Kemikalieinspektionen har nyligen genomfört ytterligare en i raden av undersökningar på området. Här slås fast, att en hel del förbättringar har skett, men fortfarande finns tunga miljöbovar kvar. Nu finns t ex en låg-aromatisk lacknafta, som är skonsammare för den personliga hälsan. Den innehåller mindre än en procent av de vådliga aromaterna, men förmågan att bilda ozon kvarstår. Det har även kommit en rad mineraliska färgtyper, som till viss del är utspädda med vatten som lösningsmedel.

Akryl- o latexfärg

Även de vattenlösliga och "luktfria" plastfärgerna är i grunden en biprodukt till olja, vars användning i sig leder till ökade koldioxidutsläpp. Plastfärgerna baseras på akryl- eller latexlösning och innehåller en rad tillsatser, som konserveringsmedel, mögelhämmande substanser etc. Vid rengöring av penslar måste vattnet tas om hand
och får inte slås i avloppet, eftersom de mögelhämmande tillsatserna slår ut reningsverkets bakterier. När det gäller lösningsmedel, innehåller plastfärger däremot bland det lägsta tänkbara. Akryl- och latexfärger avger endast tre gram lösningsmedel per målad kvadratmeter yta.

Linolja

Linolja i sig är en ren naturprodukt, som består av oljan från pressade linfrön. Men i förädlingsprocessen för att skapa en produkt att måla med, kan linoljan behandlas på olika, en del mindre miljövänliga sätt. Den sämsta sortens linoljefärg (men mest lönsam för producenten) framställs, genom att linfrömassan ångas med lösningsmedel under tryck. Processen är mycket effektiv och 99% av oljan kan utvinnas ur fröet. Tyvärr innebär denna metod, att det används lösningsmedel till en annars helt naturlig produkt. Oljan som fås med denna metod har också en hel del i övrigt att önska. Den extremt effektiva utvinningen gör, att det följer med stora mängder skräp och ämnen, som förorenar oljan. Linolja ska vara ljus och lukta gott. Den extraherade linoljan blir mörk i färgen och har sämre kvalitet.

Fabrikstillverkad linoljefärg innehåller ofta en viss del terpentin. Tester som gjorts visar att fabrikens linoljefärg kan avge upp till 18 gram lösningsmedel per kvadratmeter yta. Detta är betydligt lägre än vad alkydfärgerna gör, men med tanke på att lösningsmedel i linoljefärg är ett relativt modernt påfund, som faktiskt kan uteslutas, är denna siffra onödigt hög. Idag finns det linoljefärg i handeln, som är helt fri från lösningsmedel. Det finns en allmän uppfattning att linoljefärg kräver lösningsmedel, framför allt till grundfär- gen. Detta har allt mer börjat ifrågasättas och omprövas. Det har visat sig, att linolja av god kvalitet fungerar lika bra utan terpentin. Torktiden kan däremot bli något längre.

Bästa miljövännerna - alternativen

Falu rödfärg vinner utan konkurrens, när det gäller vilken färg som är bästa miljövännen utomhus. Linoljefärg, såpoljefärg och kalkäarg är andra miljövänliga alternativ utomhus. Inomhus används, förutom linoljefärg och såpoljefärg, med fördel äggoljetempera, som består av naturliga ägg, linolja (utan lösningsmedel) och vatten. Limfärg är också ett helt giftfritt alternativ inomhus.

Arbets- o miljö 2(3)

Sköna tips
(Så slipper du en klädnypa på näsan)

• God ventilation är A och O. Måla under den varma årstiden och fixa korsdrag. Vid större arbetsplatser - se till att ventilationssystemet är igång! Det kan låta konstigt, men det är inte ovanligt att ventilationen slås av, när utrymmena töms för reparationsarbeten. Detta gäller för
all målning. Även de luktfria plastfärgerna kan påverka hälsan och ge allergi, till exempel.

• Använd skyddshandskar. Investera i ett par redan från början, som du vet att du kommer att vilja ha på dig. Lösningsmedel kan gå in i kroppen genom huden. Plastfärger kan ge allergi.
Vissa torrpigment kan också tas upp genom huden.

• Om mineraliskt lösningsmedel är oundvikligt- använd lågaromatnafta, som även kallas alifatnafta.

• Kontrollera varudeklarationen på burkarna innan köp. Välj alltid den typ som deklarerar lägst innehåll av lösningsmedel. Torrvikten är ett annat sätt att mäta detta. Om inte halten av
lösningsmedel anges, går det att se hur mycket av innehållet i burken, som stannar kvar på
ytan efter torkning. Prova med en brevvåg så får du veta.

• All lacknafta måste tas om hand och lämnas till en miljöstation - inte ens vattnet till penseln får hällas ut! Organiska lösningsmedel slår ut de nödvändiga bakterierna i reningsverket. Det
gäller även det vegetabiliska balsamterpentinet. Detta är mildare ur miljösynpunkt, men
innehåller å andra sidan det starkt allergiframkallande ämnet deltatre-karen. Se till att halten är mindre än 1% vid köp av denna typ av lösningsmedel - och använd handskar!

Arbets- o miljö 3(3)

Drickamålning

av Bernt Adolph

Ända sedan det dekorativa måleriets begynnelse har människan experimenterat med de råvaror som fanns att tillgå på nära håll, produkter från skafferiet, biprodukter från djurhållningen, från odlingen eller från naturen. Man fann bindemedel med mycket varierande egenskaper vad gäller hållbarhet och användbarhet. De mindre hållbara visade sig ibland ge fördelar i kombination med andra mer bestående bindemedel. Så är fallet med drickamålning, som i sig varken tål vatten eller mekaniskt slitage, men som efter att ha fått ett skydd av till exempel linolja bildar en homogen och hållbar målning. Målar man med enbart vatten och torra pigment finner man att pigmenten släpper från underlaget så fort vattnet avdunstat. Använder man istället en mager mjölkprodukt - skummjölk, så har man nytta av mjölkens ostämne kasein, som är ett relativt svagt vattenlösligt bindemedel. Nuförtiden är det inte så lätt att få tag i skum- mjölk, men lättfil, minimjölk och andra moderna magra mjölkprodukter går lika bra. Att mjölken ska vara så mager som möjligt har att göra med att fettet inte härdar

utan utgör ett hinder för vidhäftningen av den senare skyddsbehandlingen med linolja.

Fördelarna med drickamålning är flera

  • Målningen torkar mycket snabbt

  • Det är billigt och lågt miljöbelastande

  • Man kan torka rent och börja om ifall det inte blir bra

  • Råvaran, mjölken, finns i närmsta mataffär •

    Dessutom erbjuder drickatekniken en möjlighet att skapa mönster och effekter, som sällan låter sig göras i andra tekniker.

    De flesta av de äldre träimiterande målningar som var så vanliga på möbler och inredningar för bara ett halvsekel sedan, utfördes i drickateknik. Att de efter flera generationers slitage fortfarande är kvar får vi tacka den skyddande linoljan för. Utan linoljefernissan hade målningen gått förlorad redan efter första våta torktrasan.

Drickamålning l(3)

Förutom vid avancerade trä- och stenimitationer, ibland vackrare än originalet, användes drickateknik till de fantasifulla provinsiella dekorationsmålningar vi brukar kalla "hand & fingermålning". Man tecknar ett mönster i den våta drickamålningen med handryggen och fingrarna eller kammade vågiga ränder med en trä- eller näverbit, fågelfjäder, eller med speciella ådringskammar av metall. Effekter som efterliknar flammiga träslag skapas genom att man rullar ett fuktat mjukt skinn över målningen. Marmorimitationer skapas med en fuktad trasa som studsas, dras och vrids i den våta drickamålningen.

Men som tidigare nämnts, drickamålningen blir inte vattenfast, den måste skyddas från väta och slitage med en ren och fin kokt linolja, förr kallad linoljefernissa.
Ibland används en förädlad linoljefernissa med tillsatser av olika naturliga hartser, vilket ger en mer lackliknande och slitstark yta. En modern vattenburen lack kommer dock genast att lösa upp drickamålningen medan linoljan med sina små molekyler förmår tränga igenom drickamålningen och förankra denna till underlaget.

Arbetsgång

Underlaget ska alltid prepareras till en slät yta utan spår av moderna maskiner. Drickamålning ska utföras på en pigmenterad bottenfärg, som varken får hålla för hög eller för låg glans. Sidenmatt eller halvmatt ger ett lagom sugande underlag.
Välj kulör som matchar drickamålningen – exempelvis passar ljust sandgult till
vissa ljusa träslag eller terrakottafärgat till mahognyimitationer osv.
Nytt trä kan behöva grundmålas för att bottenfärgen inte ska bli ojämn i glansen. Linoljefärger lämpar sig bäst till detta förarbete. Blir bottenmålningen för matt kommer drickamålningen att bita fast och sugas in, utan att du hinner skapa någon effekt. Motsatt, om bottenmålningen blir för blank, så kommer drickamålningen inte att stanna utan pärla och krypa på ytan. Man kan matta ned en för blank bottenmålning med ett mycket fint lackslippapper.

Gör så här

  • Häll upp lättfil eller vad du har av mager mjölk i en flat skål.

  • Lägg upp små högar av de torra färgpigment du vill använda på ett fat.

  • Ha en skål med vatten till hands samt alla de redskap du behöver - trasa, penslar mm

    Prova dig fram till lagom mängd mjölk + pigment + vatten tills du får den konsistens och färgstyrka du vill ha. För mycket vatten eller mjölk ger en rinnig målning som flyter bort. För mycket pigment ger en stabbig färg som tvärtorkar. Här finns inga givna mått - underlag, teknik, val av dekor och även rummets luftfuktighet avgör vad som är bäst.

Drickamålning 2(3)

Använd gärna fler än ett pigment "vått i vått" till imitationsmåleri, så blir målningen mer variationsrik.

Prova dej fram på en pannå, tills du jobbat in rätt arbetsteknik, innan du ger dig i kast med de riktiga objekten.

Börja alltid på det minst synliga stället, kanske bakom en dörr, för du kommer garanterat att vara mest nöjd med de sista partierna - då du fått upp tempot och känslan.

Försök att arbeta i begränsade ytor som du hinner färdigställa innan drickamålning- en torkar. Blir du tvungen att gå tillbaka till en redan torr yta blir det lätt problem, då den gamla målningen lätt löses upp av den nya. Ett tips är att teckna upp naturligt avgränsade fält, t.ex plankor, skivor eller stenblock som du lättare hinner hantera.

Tekniken för att måla en spegeldörr med dricka kräver lite eftertanke. Börja med speglarna. Torka sedan rent eventuellt spill utanför spegeln med en fuktig trasa och måla den profilerade listen runt spegeln. Torka rent i kanten och måla slutligen dörrens ramverk i den ordning det känns lättast. Följ alltid träets fiberriktning.

När drickamålningen är helt torr överallt, och det går ofta mycket fort, kan du antingen stryka kokt linolja tunt över ytan eller pigmentera oljan till en svagt infärgad lasyr för att skapa ytterligare djup i målningen.
När oljan är genomtorr kan du fortsätta att måla drickamålning och
avsluta med ytterligare linolja. På det viset går det att skapa flera lager av laserande effekter som ger ett fascinerande djup till imitationen.

Avancerad flerskiktsmålning, imitation av ek.

Drickamålning 3(3)

 

Källor och litteratur Tekniska tips för målare (Yrkeshandbok)

Svensk Målaretidningsförlag 1939

Kompendium i måleriyrkets material

Statens hantverksinstitut 1958:8

Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper

Informationsblad från Riksantikvarierämbetet 1989

Reservdelar till gamla hus - handbok - katalog no 5

Centrum för Byggnadsvård, Gysinge 1996

Dekorativ målning

Pontus Tunander, ICA Bokförlag 1988

Skönt målat

Lena Nessle & Pontus Tunander, ICA Bokförlag 1995

Målning och Träskydd

Pontus Tunander, ICA Bokförlag 1996

Oljelin och linoljor

Rapport från Chalmers Tekniska Högskola, avd för bebyggelsevård Av Kerstin Karlsdotter Lyckman och Conny Jerkbrant